alicedockner

Jag tycker inte om att bli sentimental såhär, det går väl an när man är ensam, men när det slår till bland folk, det är jobbigt för jag vill inte att man ser på mig sådär.

Jag vet att det kanske är fånigt, jag känner mig fånig i alla fall. Det finns nog de som tycker det, för att de varit med om värre, eller för att det har gått så lång tid nu, men jag kan inte låta bli.

Det finns så mycket som påminner mig varje dag och tillslut blir det fullt och rinner över.

Ju längre tiden går, ju mer glömmer man, men jag slutar ändå aldrig sakna. Det kommer jag aldrig göra. Saknar så mycket och föreställer mig om det varit annorlunda.